Annorlinda Linda

Till alla barn som överlevde 60- , 70- och 80 - talet... (Då va ju jag en av dem....)

Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten. De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.

Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt. Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.

Som spädbarn och barn åkte man bil (med rökande föräldrar) utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag. Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska. Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.

Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i filen. Inte blev vi överviktiga för det!

För att:
VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!

Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända. Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!

I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna. =) Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.

Vi hade inga Playstation, Nintendo, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n, inget surroundljud, CD-spelare, inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!

Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!!

Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.

Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord o ch inte fortsatte maskarna att leva i magen!! Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.

Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem. Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen OTROLIGT ELLER HUR!!??

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. Dom var faktiskt lagens högra arm!!

Denna generation har faktiskt fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.

Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!

Om du är en av dem så:
GRATTIS!!








Lite 70-tals nostalgi här på slutet.
Men texten e väl värd att tänka på... Jag dog inte, så som jag brukar säga till Minna:
UT & LEK, KLÄTTRA I TRÄD, BYGG KOJOR, VA BARN!!
Spela data, o playstation kan du göra när det regnar!
Min tanke om barnuppfostran.. Tror att många barn sitter hemma o spelar förmycke. Därav fettma o andra sjukdomar  o brist på fantasi o kreavitet. 
FRISK LUFT, FANTASI, MOTION!! 

Ha en trevlig fredagkväll. Imorgon ska jag jobba några timmar så det e snart sängen för mig!
Natti!
 

PS. Min katt (Luke) är som vanligt igen. Han mår bra.
Verenären som jag ringde, sa att man kan få Epelipsianfall bara så pang bom, men det betyder inte att han får det igen. Han ansåg att så länge katten inte blir skadad av detta så behövde jag inte komma. Alltså om han inte repa sig.
Om EP-anfallen fortsätter så måste han bli medicinerad mot detta för att inte han ska få hjänskador. Nu är det så att jag INTE har mina katter försäkrade vilket jag ångrar som f.a.n nu!! Medicinering o alla kontroller och tester som medföljer på detta kommer kosta multom. Så... Det e bara att hålla tummarna om att det bara va en engångsföreteelse. DS
Men vi är sååååå lyckliga över att han mår bra igen!
Älskade lilla katt!
Trodde aldrig jag skulle kunna älska en katt så mycke. Ni som kände mig sen förr vet att jag inte va någon katt människa. Det va inte ens meningen att jag skulle behålla dessa två katter. :) Men så blev det.... Nu e dem mina små bebisar! <3

// Linda




LUCKY



LUKE

Imorgon ska jag till doktorn och få reda på om jag ska börja jobba igen eller inte.
Jag kan väll inte riktigt avgöra om jag orkar eller inte eftersom jag typ bara är.... Så länge jag gör det jag orkar o vill o kan ta det i min takt e ju allt bra.
Så vi får se.....
Ta dagen som den kommer!


Idag har jag tvättat typ hela dagen.... Tur jag har som kan ha tvättstugan hela dagen, så jag kan tvätta i min takt. Ja det är ju inte alltid man kan det men idag va det ingen annan som ville tvätta vilket jag tyckte va väldans bra. ;)
Minna har lekt med sin kompis o allt har lunkat på.
En ganska ok dag då jag inte grubblat för mycke. Det får man vara nöjd med.

Tack igen för alla fina komentarer. Ni glädjer mitt hjärta!


Natti L